Artikeln redogör för hur den ryske tsaren Peter den store är avbildad och tolkad i några texter av vissa framstående nordiska författare vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Analysens medelpunkt står dock vid en kort novell av August Strindberg under rubriken ”Den store”, som ingår i samlingen ”Historiska miniatyrer” (1905). Förvånansvärt nog är denna berättelse ett exempel på en i högsta grad apologetisk tolkning av den berömde ryske regenten och hans dåd. Strindbergs bild av Peter den store läses ställd mot bakrunden av författarens ambivalenta inställning till tsarens främsta fiende Karl XII, samt till den svenska författarens självuppfattande och position inom samtida litterära kretser. Dessutom bekräftar novellen ”Den store” den providetialistiska historiesynen, som författaren förklarar vara huvudprincipen för sin uppfattning av historiens gång. Den ryske Peter blir alltså den, som till skillnad från den svenske Karl lyder Guds plan och vilja. I motsats till Strindberg antyder hans landsmän Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam en betydligt mindre komplimentär läsning av Peter och hans styre. Däremot uttrycker dansken Georg Brandes på 1880-talet och normannen Knut Hamsun i början av 1900-talet ett fullständigt godkännande av Peter I. Båda två gör det som följd av sina respektive Rysslandsbesök. Dock i fallet med Hamsun är detta godkännande väldigt svagt och kontroversiellt grundat. En av slutsatserna kan var den att när de ovannämnda författarna avbildar monarken i frågan är det snarare fallet av självprojektion än av historiskt berättande.
