Under adertonhundratalets senare hälft uppkom realistiska strömningar i Norges, Danmarks och Sveriges litteratur. Vid denna tid började den nordiska litteraturens triumftåg genom Frankrike, Tyskland, Endland och Ryssland. Ryska kritiker skrev artiklar om många skandinaviska författares verk, däribland också om böcker av Sveriges störste författare, August Strindberg. Intressanta artiklar om författaren utkom under åren 1894-1912 i tidskrifterna “Книжки недели”, “Русский вестник”, “Современный мир”, “Новый журнал для всех” osv.
Det är orätt att förringa den nordiska realismens betydelse, såsom detta ibland göres av de kritiker som vulgariserar marxismen; att polemisera mot dessa är ett av föreliggande artikelns huvudsyften. Till sin betydelse intog den skandinaviska litteraturen, liksom den ryska, en av de främsta platserna i världen i slutet av adertonhundratalet.
De nordiska författarnas förbindelse med i första rummet allmogens ideologi var den skandinaviska litteraturens mest framträdande särdrag. En annan av den skandinaviska realismens säregenheter var dess intima sammanhang med den fornnordiska litteraturens, Eddans och sagornas traditioner. Många av den nordiska realismens drag gör den besläktad med den ryska realismen. Det är anmärkningsvärt att de ryska författarna Turgenev, Tolstoy, Dostojevskij och Tschernyschevskij utövade ett starkt inflytande på 1860-1880-talets skandinaviska litteratur.
August Strindbergs författarskap är utomordentligt motsägelsefullt. Det är likväl inte bara “ett motsättningarnas kaos” såsom vissa kritiker såväl svenska (E. Heden, M. Lamm och H. Schück) som ryska (A. Levinson, V. Fritje, V. Aalto och B. Michajlovskij) bemödar sig att bevisa. Strindbergs författarskap är denne författares ovanligt svåra väg till en progressiv livsåskådning och till ett stort konstnärskap.
Sjarypkin D. AUGUST STRINDBERG OCH DEN SKANDINAVISKA REALISMEN