Artikeln handlar om hur orden djävul och djävel som forst bara var fonetiska varianter av ett och samma ord (SAOL, 11 uppl., 1986) holl på att forvandlas till olika ord (SAOL, 12 uppl., 1998). Det finns flera fonetiska, morfolofiska och semantiska orsaker till en sådan utveckling. De två fonetiska formerna har så småningom fått olika betydelser: djävul betyder nu enbart «den onda anden», medan djävel har betydelse «otäck person». Ordet djävel har också fått ett par nya betydelser vilka ordet djävul saknar. Substantiven ingår i olika fasta fraser, där de inte kan ersätta varandra. Dessutom har de olika bestämda former i singularis och man bildar olika adjektiv av dem. Allt detta tyder på att djävul och djävel i modern svenska är snarare olika ord än fonetiska varianter, fast ett visst semantiskt samband mellan dem finns kvar.
