I fornsvenska användes suffixet -are ursprungligen för att av substantiviska grundorden bilda personliga apellativer. Snart började också personbeteckningar på -are bildas direkt av motsvarande verb och så småningom blev den där modellen helt dominerande. I modern svenska visar suffixet -are stark produktivitet. Avledningsbasen för are-avledningarna kan vara olika typer av verb och substantiv (inklusive sammansättningar och verb- och substantivfraser) samt personnamn och förkortningar. Suffixet -are har sedan gammalt underlättat anpassningen av olika lånord och idag, när svenskan flödar nästan över av engelska lånord, är detta ordbildningsmönster särskilt aktuellt.
Savitskaja Anna. SUFFIXET-ARE SOM ETT PRODUKTIVT ORDBILDNIGSMEDEL I MODERN SVENSKA